torsdag 2 februari 2012

Är det någon ide att läsa kommunismens ide?



av Erik Emanuelsson, medlem i Umeå LS -ursprungligen publicerad i Umesyndikalisten #4/2011

Kommunismens ide är en sammanställning av tal från ett seminarium där kommunismens (”Den verkliga utveckling som upphäver det nuvarande tillståndet” / Karl Marx) relevans och mening efter 1900-talets katastrofala erfarenheter av såkallade socialistiska eller kommunistiska stater diskuteras. Bland talarna finns flera kända vänsterintelektuella som har det gemensamt att de varken ser övertagandet av statsmakten som ett slutmål eller ens ett medel för att förverkliga kommunismen (Negri, Zizek och Bosteels t.ex). En konsekvens av detta är tyvärr att talarnas definitioner av hur ett kommunistiskt samhälle skulle se ut blir så vaga så att det (till formen) liknar grubblerier hos medeltida mystiker. I synnerhet om man jämför bokens inehåll det med de i detalj specifika ”recept för framtidens soppkök” som t.ex Pjotr Kropotkin, Charles Fourier och Cornelius Castoriadis tidigare skrivit. Men att förverkliga en utopi utifrån in i minsta detalj förutbestämda riktlinjer skulle kräva en centralisering av den politiska makten som skulle vara allt annat än kommunistisk (i den mening som begreppet används här). Dylika recept lämpar sig därför bättre som tankeexperiment än profetior. Tankeexperiment som blir ett detaljerat svar på skeptikerns fråga: - Hur skulle ett samhälle utan centralmakt/ marknadsekonomi/hierarkier kunna fungera?

Men vad har vi då för användning av politiska teoretiker som, till skillnad från klassiska anarkisterna, inte har någon exakt vision om hur en annan värld skulle se ut och som dessutom unisont förkastar det verktyg som leninisterna presenterat som vägen till kommunism(d.v.s staten)? Vet vi inte redan vad som behöver göras (agitera, organisera, kämpa o.s.v )? Jag anser att teoretiska resonemang vars ambition är att fånga samtiden i ord och förverkliga utopiska visioner inte står i motsättning till facklig organisering eller att vinna arbetsplatskonflikter här och nu. Istället kan för vår tid relevanta teorier bidra till kreativa strategier som i bästa fall kan ge den fackligt aktiva det övertag som man endast kan få i en konflikt genom att känna till terrängen och angripa oväntade ömma punkter på fienden(d.v.s. arbetsköparen).

Den som gräver ner sig i teorier utan att ha någon återkoppling till den konkreta klasskampen riskerar som sagt att bli en mystiker. Men den som helt försjunker i konkret arbetsplatsorganisering utan utopiska mål och försök till helhetsperspektiv riskerar å andrasidan att bli en socialdemokrat.
Vilket är minst lika illa, då de katastrofala konsekvenserna av Kapitalismens ständigt ökande rovdrift på naturen och arbetskraften tillsammans med den liberala demokratins oförmåga att hantera globala kriser visar att sociala reformer och tandlösa protester inte räcker till för att garantera mänsklighetens fortsatta existens. Istället för ett vägval mellan kapitalism eller kommunism så har vår tids ultimatum därför blivit kommunism eller ragnarök.

/Erik Emanuelsson, medlem i Umeå LS -ursprungligen publicerad i Umesyndikalisten #4/2011

3 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. http://www.egs.edu/faculty/slavoj-zizek/videos/the-communist-idea/

    SvaraRadera
  3. Calles PS....

    Det är skillnad på vad folk menar med kommunism.

    Verklig kommunism (det klasslösa samhället) har aldrig funnits i verkligheten...annat än tillfälligt som de anarkistiska kolonierna i katalonien under inbördeskriget t ex. ...jag själv påstår inte ens att det är givet möjligt att uppnå. Ordet är oxå en symbol för en frihetssträvan. Men det gäller att återuppfinna vad det ordet kan (komma att) betyda/innebära, att börja om från början...å en början är just (uppfattningen) att kapitalism inte funkar. Men vad exakt istället? Det vet INGEN. Idén kring kommunismen är evig för att den måste återuppfinnas för varje ny tid.

    Jag är mycket mer ödmjuk än det först kan verka....å jag har inga personliga naiva illusioner om sovjet, cuba, DDR, kina eller Kambodja.

    Det verkliga utopin är att saker kan fortsätta som de gör....ideologi är ngt som uppfattar sig som givet, en "naturens ordning". Som t ex själviskhet och utsugning osv...jag själv argumenterar faktiskt inte så mycket utifrån kommunism, som utifrån en ståndpunkt av "negation". En negation av styrande "makt". Och att denna värld/samhälle är dödsdömt...ge det 50 eller 100 år så kommer läget att explodera. Klasskriget är verkligt. För att inte nämna miljön. Där i är situationen öppen vad som kommer hända sen. Men jag ifrågasätter i stort sätt "allt". ÄVEN kommunism.

    På det viset är jag annorlunda än de flesta vänster-vänstermänniskor (men det finns många med mej ändå). Teori är en beskrivning av världen (även om tricket är att förändra den), INTE vad som "bör" eller kan göras. Man kan inte få världen att passa in på teorin, som bolshevikerna försökte.
    Men hursomehlst, vad jag tycker eller ej spelar inte så stor roll. För det är inte upp till mej. Det är upp till folket. Jag vet att det kan låta som typsikt "politiker-slingrande" ;) som att säga ingenting med väldigt många ord. Men situationen är just öppen....även för vad kommunism "är".

    SvaraRadera

Kommentera gärna massor, men ingen spam eller olagligheter....