torsdag 29 december 2011

För dem som tror...

För dem som tror att socialism/kommunism är lika med "stat-ism", att en stark stat ska bestämma allt. Det har aldrig funnits ett varaktig kommunistiskt/socialistiskt samhälle. Man bör inte packa in oss vänster-vänsterister i kategorierna Leninst/Maoist/Stalinist m.m. Sovjet och Kina var och är stats-kapitalistiska stater. Kalla mej måhända naiv, men inte förtryckare. Man kan även kasta tillbaka frågan mot de som kritiserar vänstern för sina tillkortakommanden. Om kommunism inte funkar - fungerar kapitalismen? Jag menar här inte att bara se sig själv som en utomstående separatist. Som på tryckt avstånd självgott kan kritisera utan att behöva göra något, från sin evigt trygga position av opposition. En nihilist som bara vet vad den är emot! Det går att vara kritiskt på andra sätt än att säga- Vi vägrar titta på våra fel om Du inte tittar på dina egna. Fastna inte i kärleken till dej själv och din position.
"anarcho-syndicalists want neither one big capitalist (the state) or many capitalists to choose from: they want a self-managed economy where the people doing the actual work are calling the shots. That is not capitalism, let alone something that is conducive to the formation of "One Big Capitalist"
- Brian Oliver Shepard - Anarchism vs. Primitivism

Jag är medveten om de eventuella klyftorna mellan vad man vill /inte vill .... och vad som är/blir utfallet. Att "god vilja" inte är nog. Men kärnan i kapitalistisk utsugning är inte förtryck, utan alienation (
förfrämligande).

Vidare ur samma text...

"It's worth mentioning that primitivists routinely ignore the well known distinguishing characteristics of Leninism (vanguard parties retention of the government in the form of a "workers' state," a controlling party central committee, government control of all aspects of life, especially work life, etc., etc.) and throw the term around merely as a form of abuse, as a form of name calling, much in the manner of right-wingers who label anyone who disagrees with them as a "communist."

Alla kommunister är inte leninister.

Ideologi är något som inte uppfattar sig själv som ideologi, utan som en naturlig ordning. Som att samhället inte kan fungera effektivt utan kapitalism och att allt vi kan sträva efter är att göra kapitalismen mer rättvis. Som Francis Fukuyamas "historiens slut". Att vi kommit så långt vi kan komma.
Andra stöd för kapitalismen är att den inte tillåtits vara "ren" nog, utan att den bara smutsats ned utav mänskligt felande, girighet och staters inblandning. Samma sades om Sovjet, att världsliga omständigheter och andra
yttre faktorer förvanskade kommunismen och drev den till sitt terrorstadium. Men jag menar att här så vägrar man ta in den större helheten, totaliteten, som Hegel talade om. Vi måste inkludera även distortionerna och det fruktansvärda i kapitalismens (och sovjet-varianternas) helhet.
Hela världen är upptagen i den så kallade globaliseringen. Krig -och svältdrabbade länder är en del av den. Den finns ingenstans att fly till, ingen väg ut här, inget "renare stadium" av kapitalismen i vilket livet är mer rättvist. För detta är ideologi, inte en Sanning.
Faktum är oxå , att utan staters reglerande av valutan skulle inte kapitalismen klara sig särskilt länge.

Ofta får man höra, att man bör lämna alla frågor om ideologi bakom sig, och istället agera så fort som möjligt för att hjälpa utsatta människor runt om i världen. Att vi människor i norden inte har något att klaga på - den som kämpar mot förtrycket i den "arabiska våren" har det långt mycket värre än oss eller demonstranterna på Wall Street. Men här, anser jag , att man lätt kan reducera människor till inte långt mer än kroppar. Att mat, husrum och sjukvård (och lite pengar på fickan) är så gott som det enda vi kan begära. Men här glömmer man alienationen. Att vara främjad från sitt eget liv. Världen hänger också alltjämnt samman.
I västvärlden finns inte (nu) stort behov av kontroll med vapenmakt, vi har indoktrinerings-systemet istället. Ett "mördande av själen och viljan" om man så vill, men jag menar inte att bli mystisk här. Utslagenhet och apati, även inför sin egen tillvaro är något väldigt konkret. Vi säger vad vi vill, men gör som vi blir tillsagda.

På ett plan så är verkligheten och brutaliteten kring och mot demonstranterna i t ex Libyen och Egypten långt mycket mer tragisk än
till exempel för Occupy Wall Street (OWS). På ett annat plan så är det samma sak. Men inte bara för att "världen hänger samman" genom ekonomi och utrikespolitik. Men för att OWS-demonstranterna har ju inget annat liv, de måste leva det liv de lever!

Vad är värre? Att vara "zombifierad" - att leva ett liv död, "bara" alienerad från sitt eget liv- eller leva under ständigt hot om avrättning. Är det värre att leva med en potentiellt dödande cancer, eller ett helt liv som narkoman. Jag vet faktiskt inte. Jag vill inte värdera. Det är en lika stor tragedi. Samtidigt inte.

Det finns hemska liv att leva i både USA och i Sverige, som må vara annorlunda än i den "arabiska våren". Men jag vill inte döma, värdera eller kvalificera vilka som har det värst. Vilka som har "mer rätt" till sitt lidande. För mej ter sig detta väldigt arrogant. Jag vet inte hur det är att vara en arbetslös svart kvinna i Detroit till exempel. Eller i Sverige. Jag låtsas inte att jag vet det heller. Att konstant jämnföra och mäta är för mej alldeles för enkelt. Jag ställer hellre andra frågor.

"Competition is the law of the jungle, but cooperation is the law of civilization."
-Pjotr Kropotkin

"We should seek to establish a society and culture that is, in every sense of the word, civilized. Statist capitalism provides no civility for billions the world over. Wars, poverty, the eradication of native peoples, unjust distribution of workers' produce, debt bondage, and crime - this is the legacy of our authoritarian era. Instead, anarchists should work to create a society that replaces such widespread incivility with a world that is thoroughly, and to every degree, civil."
- Brian Oliver Shepard - Anarchism vs. Primitivism


Men jag tror inte att det handlar om att ha "rätt" åsikter och engagemang, när det kommer till kritan. Sanningen ligger
där ute, inte i några program eller hos enskilda personer. Men det är inte heller är upp till stater att leda folket mot bättre världar. Med kommunism menar jag något radikalt Annat, bortom stat, kapital och feudalism etc. Vad eller Hur, det vet ingen. Jag har inga svar, jag ställer hellre frågor.
"Det handlar inte om vad den ena eller andra proletären eller ens hela proletariatet tillfälligtvis föreställer sig vara målet, det handlar om vad proletariatet är och vad det i enlighet med detta vara - historiskt är tvingat att göra."
Marx - Den heliga familjen

lördag 3 december 2011

Moral, Mat och Natur


Kom att tänka på vissa vegetarianer som fortfarande pratar om att inte äta djur av det argumentet att t ex kyckling är individer oxå. Att istället för att se det som "Ok, en kyckling mer eller mindre, det får inte slut på slakten"! - så är kycklingar individer, för man skulle inte tänka så om människor. Det låter ju bra.

Men problemet med detta argument är att minst 40% av världens mat kastas, ofta innan det lämnar butiken. Kycklingen dödas ändå, såsom "individ eller ej". Detta är en begränsning med den moraliska ståndpunkten. Marknaden behöver inte dina pengar.

Det är billigare att köpa in/producera nytt än att lagerhålla då priserna är så låga pga varudumpning osv. Vad du konsumerar eller inte, åtminstone som liten grupp, gör inte en droppe i havet. När det gäller att göra en inverkan på matvaru-branschen i stort är det mycket mindre utopiskt att fler folk minskar sin köttkonsumtion - än att få utesluter den helt.
Den mellan 2-5% vegetarianska befolkningen påverkar inte världsläget ett "dugg". Det blir, ur ett globalt etiskt perspektiv, en "fringe"-grupp av separatister. Rent resultat-mässigt. Viltköttet i Sverige täcker några procent av "behovet".

Säg att jag skulle flytta ut i skogen i protest mot det moderna samhället. Det skulle vara som om jag dog, samhället bara fortsätter utan mej. Detsamma med (passiv) vegetarianism. Man kanske håller fast vid sitt inbillade moraliska samvete, som att man åtminstone inte är som Dem. Istället för verklig påverkan. "Jag tycker det är känns äckligt att stoppa i mej lik". Whatever makes you sleep at night! Vad som behövs för samhällets skull är verklig organisering.

Lokal-odlat/uppfött kött och grönt är ganska dåligt ur miljösynpunkt då de producerar mindre på te x en traktor som kanske inte ens är särskilt modern å miljömässig i sig. Gigantiska volymer i en industri kan vara mer energi-effektivt. Lite som att bo i städer, se nedan....
Ekologisk närodlad mat är inte heller en global lösning. Då räcker inte maten. Däremot kanske man kan få industrin att användas till vad den är bra på- effektivitet. Fast med minimum av slöseri? Detta har jag dock svårt att se utan revolution.

Liknande är med s.k "gröna hus" som kostar massa pengar. Det får de som äger dem att känna sig etiska, men det gör inte ens en droppe i havet för klimatet för att löjligt få har råd med det. Kanske t om detta passificerar husägarna till att bara känna sig nöjda. En av-politisering av problemet. Konsumerar bort mitt dåliga samvete. En livsstils-ekologism som i detta fallet mer har att göra med ego och självbild? Om än välmenat. Personlig livsstils-"radikalism" är småborgerligt anser jag. Men man kanske kan påstå att det är bättre än inget? Fast jag är inte så säker på det. Inte när naturen är ett kretslopp, det är inte bara att "lyfta ut en del" och behandla den separat - ur detta prespektiv. Det är iallfall en grov förenkling.
Om du verkligen vill vara radikal angående t ex ekologi så är det bättre att folk bor i städer där det är långt mycket lägre utsläpp per person å capita än att varje familj bor i villa och åker bil till jobbet.

Däremot är det väl inga fel, rent praktiskt alltså (vilket är det enda jag diskuterar), med att äta veg av hälsoskäl.

Det finns en slags intelektuell fälla man kan fall in i. Som tex den kristna högern i USA eller s.k "White marches" (handlar inte om nazism, utan oskuldsfullhet). White marsch handlar om människor som klär sig i vita kläder å marcher mot våldet eller nåt annat totalt allmännt. Jaha å än sen då. De är så vaga i sina åsikter att även nästan alla kan skriva under på det. Om "alla" håller med om något, åtminstone på pappret, kommer ingenting att förändras.

Sen har vi ju den amerikanska kristna högern som vill förbjuda kondomer å sexualundervisning för att de inte vill bidra till att ungarna har sex. Även om tonåringar har sex ändå å kanske får barn och sjukdomar...men då "är det" deras fel. Men vilken funtad person som helst som inte är i förnekan fattar väl att de skulle kunnat göra nåt å däremed är "medskyldiga" genom passivitet? Men därmed måste de smutsa ned sin "rena vithet" , som de redan smutsar ned själva genom sin patetiska see "no evil-inställning".
Men ett uppseendeväckande spektakel som en whitemarch med tusentals människor känns ju kanske viktigt. Är det här vi blir reducerade till? Tomma symboliska spektakel istället för demokrati och "meningsfulla" händelser? Ack vad jag avskyr "flashmobs"! Pretentioner.

Det finns ju ngn slags rörelse i england som vill återintroducera den röda ekorren som blivit undanträngd av den gråa. Olika "national-natur-fetischistiska" kockar som Gordon Ramsay & Co förespråkar att man kan äta dem...
Som en kompis påpekade att det kanske handlar mer om att forma naturen till så som uppfattar den/som man vill ha den. Vilket oftast har haft oförutsedda konsekvenser? Döda av den ena för att komma tillbaka till något falskt ursprung?
Här kommer min poäng. Om jag förstått det hela rätt så gör inte överskott av gråa eller röda ekorror ngn skillnad för naturen. -?- Om man dödar av de gråa ekorrna gör man då inte samma sak som den gråa gjort mot den röda? Här i Sverige kanske man kan jämnföra med debatten flodkräftan vs signalkräftan!
Men vem vet, gråekorrna må vara skadedjur som förstör mer än den röda vad vet jag. Samma sak med kaniner och vildsvin. Brunråttan kom från amerika tror jag och trängde mer eller mindre ut den eurpeiska svarta råttan (den svarta råttan var bärare av pesten!)

Staten mördar mördare i elektriska stolen. Dexter är en tvserie om en seriemördare som dödar andra seriemördare. President Obama tar inte sina fiender till rättegång. Han bara låter avrätta dem. Det är en klyscha men, det är skillnad på rättvisa och hämnd.
Problemet för mej är, oavsett vad de har gjort-vem har rätten att bara ta de besluten? Särskilt när det får extremister i land som Libyen att hata dem ännu mer och som vilka har kärnvapen.

Kan Ni tänka dej hur många vanliga högeranhängare (som du lätt skulle tänka dej forma en lynchmobb) lätt skulle kunna bli oproportioneligt arg när man förslår att det var fel att bara skjuta Bin Ladin? Det är inte ett "avpolitiserat" "neutral"-teknokratiskt individ-samhälle vi behöver, vi behöver syna våra ideologier!
Den klassiska fällan att förvandlas till sin fiende! Anti-terrorism, vissa medlemmar av ANTIFA, det kalla kriget, nationalist-europa osv. Det handlar här inte om vad ev fienden gör - för att "rättfärdiga" dina egna motreaktioner- utan att du inte blir som dem. Inte att vända andra kinden till, eller be för syndarna. Men varför finns det terrorist-lagar när det redan finns lagar mot mord. Det är är faktiskt från mej en ganska konservativ inställning. Men inte reaktionär tror jag....