"Inget kan förändras, vi är för ofullkomliga som människor - de enda alternativet som finns är lika med Sovjet". Så bemöts man fortfarande. Man är antingen naiv eller "ond" som vänsterradikal, beroende på vem man talar med. Den första reaktionen som följer om man fantiserar om en socialistisk/kommunistisk värld - hur skulle den se ut? Men anarkism (utan ledare) är kanske inte ett svar utan snarare en fråga -eller en väg utan slutmål-för att uttrycka sig i klichéer. Uppfattningen om vad som är möjligt kan oxå vara en självuppfyllande profetia.
Eller att "Utan polis och militär skulle människor söka sig till maffian för beskydd!" Varför kan inte fler människor utse sina egna försvarare - och utan att de blir vanguarder, likt zapatisterna för att dra ett populärt exempel? Det kommer alltid finnas konflikt och brottslighet (oavsett om du vill kalla det så) -detta är en fundamentalt mänskligt problem. Kommunismen ställer människan inför verkligt mänskliga problem- det är inte lösningen på dem - för att parafrasera Marx. Det är en fråga om hur man hanterar konflikter, inte hur man raderar dem! Hungersnöd och ekonomiska kriser är artificiella problem, om än ytterst påtagliga.
Jag menar inte att vi -likt i filmerna Fightclub eller Avatar :) -skulle gå tillbaka till ett stenålderssamhälle. Vi måste utgår från våran egen tid - att blicka framåt eller bakåt eller på "urbefolkningar" ur något utopiskt perspektiv är en fälla anser jag.
Hur skulle ett kommunistiskt samhälle fungera? Tja hur fungerar dagens samhälle! Inte många kan svara på den komplexa frågan utan att något ljushuvud skulle kunna sticka hål på något! Förresten, fungerar det överhuvudtaget? Jag tycker inte det. Det här systemet haltar fram.Idag finns det en allmän moral som får oss att acceptera och tolerera saker som att gå i skola, att gå till jobbet utan att ifrågasätta behovet av pengar, följa lagar även om vi skulle kanske komma undan med snatteri, osv osv. Varför kan då inte i ett nytt samhälle växa fram en moral utav den slaget att kollektivt producera värme, mat och husrum för alla i te x en stad– vilket med befintlig teknologi skulle kunna innebära ett par minuters arbeta var per vecka?
Om jag lärt mej något genom att läsa historia tror jag det är en lite ödmjuk inställning till att våran tillvaro idag inte är självklar. Jag tror inte heller vi är mer sofistikerade nu än på medeltiden, vi har bara andra ursäkter.
Att förhärliga sig själv (som i konkurrens om arbete) i t ex spartanska samhället skulle kanske få dej till att bli socialt utfryst (citat ErikE). Inte för att Sparta var ett rättvist samhälle, långt ifrån. Nazityskland var fruktansvärt, men medelklassen fick en bättre levnadsstandard när Hitler först kom till makten. Med detta menar jag, det finns alltid anledningar till att människor som grupp reagerar på det ena eller andra sättet - även om vi/dem vet precis varför. Vi är sociala djur som formas av våran omgivning. Jag menar inte att man "ska" försöka sträva efter en friare värld utifrån några moraliska principer, utan kanske bara en känsla av ett måste! Upproriska slavar på 1700talet såg inte sin frihetskamp som hopplös för att oddsen tycktes omöjliga, med i stort sätt hela samhället emot dem. Eller tänkt dej kampen mot tyskarna under Kriget. Det är kanske inte så mycket en fråga om "möjligt" och "omöjligt" som en fråga om omedelbara direkta behov att bryta sig fri och skapa sitt eget liv. Sen huruvida jag själv tror det är möjligt att uppnå det klasslösa samhället eller inte förändrar ju inte utsikterna för detta. Ingen kan heller verkligen se bortom sin egen samtid, för att parafrasera ännu en intellektuell, Michel Foucault. Ibland ställer man sig själv fel frågor. "Sättet vi tar oss an ett problem kan vara en del av problemet" - Slavoj Zizek.
Ett klasslöst samhälle är kanske ett friare samhälle, men inte ett lyckligt samhälle. Det är dock heller inte detta samhälle. Därför är inte kommunismen en utopi. Anarkism är inte hedonism. Jag skulle gå så långt att säga att jag är inte ens säker på att jag själv skulle må bra i ett kommunistiskt samhälle då jag är så van vid min välfärd. Men för kommande generationer kanske det passar, som föds in detta högst teoretiska samhälle, och då säkert får andra värderingar.
Enligt vem det nu var så är ett ”logiskt system” baserat på befintliga priciper, dvs det måste utgår från dagens förutsättningar – dagens samhälle. Men ett efterkapitalistiskt samhälle utan formella sociala klasser är inte baserat på dagens samhälle, det vill ju bryta med det. Så ur det perspektivet är det inte logiskt. Men genom historien har det inträffat åtskilliga revolutioner som varit fullständiga brott med det gamla å ”ingen” har kunnat förutse dem. Men jag baserar inte nödvändtigtvis mina åsikter på logik som jag beskrev den nyss, utan en för mej upplevd nödvändighet. Om inget annat så tror jag att för jorden och arternas välmående måste vi bryta med vinstdriften.
Slaveriet stöddes heller inte av majoriteten en gång i tiden. Jag förstår givetvis att jag inte kan bestämma vad som är rätt för alla, det vill jag inte heller, jag skulle inte vilja bli en ledare. Men jag måste våga riskera att ha en åsikt som kan visa sig vara fel. Liksom alla andra. Sociala rättigheter, förbud mot aga, rösträtten osv har kommit till underifrån genom aktivism – inte parlamentarism. Vi hade kanske levt kvar i ett feodalt samhälle hade det inte varit för aktivismen. Det system jag föreslår skulle inte vara fritt från kontrollorgan och lagar, tvärtom. Det msåte vara lagar och regler som alla kan acceptera och förstå på ett översiktligt och genomskinligt sätt - så långt det är möjligt.
....
Tyck gärna till!
PS. Jag vill gärna att "together into the abyss" hör av sig till mej. Du stod som deltagare och jag vet varken varför eller vem du är :) (har säkert glömt bort) . Är lite paranoid på det sättet :)
